Jazz i Sörmland

VÅRPROGRAMMET 2012

Torsdagen 9 feb.    ConSoul
Biblioteket, Flen    KL.19.00

Swingkvintett under ledning av tenorsaxofonisten Göran Östling, som har spelat med Gugge Hedrenius, Lasse Werner, Christer Boustedt  m fl.

Övriga medlemmar i kvintetten är
John Jönsson, trummor    Mårten Korkman, bas
Hans von Eichwald, piano    Malin Jörtsö-Larsson, sång

Torsdagen  23 feb.    MUSIC COMPANY
Amazon, Flen    KL. 19.00

Orkestern  bildades 1975 och spelar jazz från 20-30 - talen.
Välbekanta namn för alla trad/swing fans är

Rolf Ekelund, Kornett        Knut Rutenborg, trombone
Göran Ericsson, altsax, klarinett    
Ulf Sandberg, gitarr, banjo, orkesterledare
Göran Stachewsky, bas        Sigge Dellert, trummor, sång

Gästsångare    Nils Rehman


Torsdagen 22 mars    VOCADO
Amazon, Flen    KL. 19.00

Vi är stolta över att ha kunnat engagera denna  á capellakör med sitt jazzutbud. Kören, som har fem medlemmar, valdes  2011 till årets kör. Gruppen bildades 2004 och har turnerat utomlands under många år.

2008 tilldelades gruppen första pris och juryns specialpris vid internationella A CAPELLA CONTEST i Leipzig. Om du gillar grupper som The Real Group och Swingle Singers boka då kvällen för  VOCADO.

Samarrangemang med Scenkonst Sörmland       


Onsdagen 25 april    SWEET EMMA AND THE MOOD SWINGERS
Amazon, Flen    KL. 19.00

Ett sjumanna rhythm'n´blues och swingband. Publiken kommer att få höra en härlig blandning av swing, boogie-woogie och rhythm'n´blues. Gitarr, piano, trumpet, saxofon, trummor, bas, sång och tidstypiska kläder gör att publiken känner sig förflyttad i tiden.

Basisten Emma Sanderviks samspelta septet gör oerhört stiltrogna tolkningar av 40- och 50-talens blues. Orkestern – fylld av färgstarka musiker – har en stor publik i Sverige och utlandet och är också ett mycket efterfrågat dansband med sin härligt glada dansvänliga jump and jive.

Sångaren Anders Söderberg är ett fenomen bakom sångmikrofonen.

Alltså en kväll svängigt värre med energiskt blås och gungande boogiepiano.



VÄLKOMNA TILL VÅRENS KONSERTER i arrangemang av JAZZ i FLEN



Medlemskap 150:- per person och år.     Plusgiro 4871193-1

Basisten Martin Höper våndas! Armbågen t.v. i publiken tillhör nämligen basistlegenden Palle Danielsson! Rigmor Gustafsson till höger.

Det var glädjande att jag förmådde de båda jazzklubbarna i Mariefred och Strängnäs att gemensamt ta sig an en kväll med Rigmor Gustafsson Quartet när den var på Sörmlandsturné.

Jag tror inte heller att klubbarna ångrade sig! Lokalen var fullsatt till bristningsgränsen och publiken glatt förväntansfull.

För mig var det första mötet egentligen med Rigmor Gustafsson. Hennes duktiga syster Christina har jag både hört och träffat eftersom jag och Christina samtidigt valdes in i Monica Zetterlund Sällskapets styrelse resp. stipendiekommitté.

Jag måste säga att trots en viss skepsis så blev jag ganska avväpnad. Rigmor sjunger okonstlat, utan stora åthävor och mer eller mindre rätt upp och ner. En i dessa wailingens tidevarv ack så ovanlig dygd. Hon gör såväl text som melodi rättvisa. Hon har en härlig röst med mycket jazzkänsla och inte minst ett bra omfång. Mellansnacket med publik och inte minst orkestern, är lättsamt och avspänt.

Vi fick höra ett varierat program med allt från "Den första gång jag såg Dig" som bossa, till "Ack Wärmeland Du sköna" – som ett känslosamt extranummer tillägnat idolen på första parkett, basistlegenden Palle Danielsson och hans värmländska huldra Ulla Löf.

En härlig "Over the rainbow" men också nummer av Jaques Brel och Burt Bacharach (som jag första gången upplevde i Stockholm 1963 då han som ung pianist och arrangör följde med den fantastiska Marlene Dietrich på hennes Europa-turné där hon framträdde i en underskön laméklänning draperad i den legendariska vita pälscapen, allt designat av svenska Max Mago Goldstein).

En annan gammal bekanting från det glada 60-talet var "Fever" där Rigmor dock inte klarar av att slå den suggestiva originalversionen med Peggy Lee.

Kvartetten består i övrigt av Jonas Östholm på piano, Martin Höper på bas och Chris Montgomery på trummor. Av dessa tre musiker är det utan tvekan Martin Höper som imponerar på mig. Hans basspel är fritt, inspirerat, känsligt, engagerande och med stark drive. Jonas Östholm spelar bra men både ser och känns oförlöst. Jag får associationer till det av Don Ellis myntade uttrycket: "Spräck upp". Chris Montgomerys spel är konventionellt  men kommer lite loss mot slutet. De är alla tre unga och har absolut framtiden för sig.

Rigmor Gustafsson är på Sörmlandsturné som inleddes i Flen förra veckan. Den 23e november kommer kvartettten till Tärnan Estrad i Oxelösund och den 30e till Contrast i Eskilstuna. Missa inte!

Två gitarrlegender gästade Eskilstuna jazzklubb inom loppet av en vecka!


Först kom Jojje Wadenius med rötter i Made in Sweden men också i det amerikanska superbandet Blood, Sweat and Tears. Han har också spelat med sådana giganter som Simon & Garfunkel.

Till Eskilstuna kom han med Trio-X från Uppsala som består av Lennart Simonsson på piano, Per Johansson på bas och den fantastiske Jocke Ekberg bakom trummorna.



Vi fick höra en skön blandning av jazz, rock och barnvisa. Jojje behärskar många genrer och gör sitt framträdande varierat, intressant och mycket njutbart.  Men förlåt mig – den som verkligen imponerar på scenen är faktiskt trumslagaren Jocke Ekberg som gått från klarhet till klarhet. Han spel är bara såååå dj-a bra!



Jojje har en förbindelselinje med gitarristen som framträdde på Lokomotivet igår, Janne Schaffer och den går genom bröderna Gärdestad. Jojje har arbetat med textförfattande brodern Kenneth och Janne med båda bröderna.



Janne berättade vid sin, Björn J:son Lindhs och Stefan Blomqvists konsert på onsdagen att han håller på att få sina memoarer spökskrivna. Och det är på tiden! Det den mannen inte varit med om i det svenska musikundrets vagga och utveckling är inte värt att notera! Allt från just Ted Gärdestad som i sin tur ledde till utvecklingen av ABBA o.s.v.

Vi fick också veta lite från den nya Lasse Åberg-filmen "The Stig-Helmer Story" inklusive musikaliska inblickar.

De tre musikanterna framställer sig som likvärdiga i annonser och på affischer, men utan tvekan är det Janne Schaffer som dominerar scenen.



Han står inte bara i centrum, det är han som presenterar numren och det mesta som spelas är hans kompositioner.

Janne spelar omväxlande på elektrisk och akustisk gitarr (även om också den akustiska är uppkopplad!) och vi får liksom när det gällde Jojje Wadenius såväl jazz, som rock och visa. Ändå ganska fjärran från Jojje Wadenius sätt att spela och närma sig musiken.

"Är detta jazz?" frågar Eskilstuna Jazzklubbs ordförande Sten Elmgart retoriskt när han tackar killarna och svarar lika självklart: "Jaa – det är JAZZ!" Och jag håller med – visst är det jazz! I högsta grad.

Bakom var sin klaviatur på ömse sidor om Schaffer, döljer sig Björn J:son Lindh resp. Stefan Blomqvist. Den senare har inte mindre än tre stycken plus en dator och SÅÅÅÅ mycket sladdar att man frågar sig vad han själv kan tänkas bidra med!



Lindh poppar då och då upp bakom sitt stora notställ och exekverar briljanta flöjttoner på antingen en liten inkaflöjt eller en vanlig tvärdito. Han är en så oerhört njutbar musikant och kompositör och vi får också höra två av hans kompositioner: "Brusa högre lilla å" och "Härifrån till evigheten". Dessa båda borde finnas med på Svenska folkets musikkanoniska lista.  Jag gissar att också den melodi som annonseras som en tvåtusenårig kärlekssång från Egypten bär Björn J:son Lindhs starka prägel i arrangemang och framtoning. Mera Lindh!



Här har vi tre eminenta musiker. Två av dem i vart fall, måste räknas till våra främsta (Förlåt Stefan, men Du får hålla på lite till...). De gör en scenshow med utmärkt musik och de har alla möjliga förutsättningar att klara detta med sina respektive instrument.

VARFÖR HAR MAN DÅ KLÄMT IN EN LÅGBUDGETTRUMMASKIN?????

Den störde hela bilden! Såväl av framträdandet som musikaliskt. Om man nu vill förhöja tempot med trummor – varför inte kosta på sig en som inte bara är virtuell utan IRL! Vi har många sådana! Som kunde följa musikaliskt lika mycket som de tre musikerna följde varandra, och inte bara mekaniskt förinställt!

Ska jag uttala någon preferens för de båda grupperna, så måste det bli till fördel för Jojje Wadenius och Trio X. Här fanns omedelbarheten och det som brukar känneteckna just jazzen – det spontana samspelet i nuet – och de verkliga instrumenten.

Att inte kunna avgöra vem av de två vid klaviaturerna som spelar vad eller ens om det är Janne eller datorn som producerar gitarrljudet ibland, är dystert. Inte ens när Schaffer spelar sin akustiska gitarr hör man att tonen kommer från den, utan den hörs ifrån den stora centralt placerade högtalaren ur vilket det samfällda ljudet kommer. Ur den synpunkten kunde vi suttit hemma vid våra högtalare. Trist på så goda ärter!

Nu sitter den där igen! Omöjlig att bli av med! Sedan igår kväll maler den åter ständigt i huvud och öron och kommer ut som nynnande ljudyttringar genom munnen. Ljuder som väckarklocka i iPhonen på morgonen, sätts på så fort tillfälle ges!

Vilken underbar låt det är!

"Brusa högre lilla å"! Hur kunde jag ha "glömt" den!

Men efter gårdagens konsert i Lokomotivet Eskilstuna så sitter den där igen! Fast förankrad! Hur blir man av med ljuvligheten? Man vill ju trots allt då och då lyssna på något annat!

När den kom 1980 slog den sig ner i mitt hjärta direkt! En naturlyrisk, innerlig och på sitt sätt väldigt nationalromantisk melodi – nationalromantisk utan några negativa förtecken (tänk att man ska behöva skriva sådant nuförtiden!).

En meditativ omkullsparkare som ska avnjutas liggande på rygg i sommagräset med de lätta sommarmolnen glidande förbi och blåklinten vajande omkring!

Njut av den på YouTube! Eller i en spelare nära Dig!

Nisse Sandström – en av vårt lands störste tenorister.

Nisse Sandström kvintett gästade på torsdagskvällen Underbar i Strängnäs. Jazz i Strängnäs nya "tillhåll". Det var andra konserten klubben arrangerade på sin nya plats efter invigningen med Bernt Rosengren.

Såväl Bernt som Nisse Sandström tillhör nestorerna i vårt lands jazzliv. Den här gången hade Nisse omgivit sig med en 20-årig Joel Persson Haag från Norrköping (tillfälligt dock utlokaliserad till Svalövs musikfolkhögskola), Dennes lärare Martin Perk på piano, Roine Uddfeldt från Oxelösund på bas och husbatteristen från Strängnäs, Erik Dahlbäck.

Nisse berättade om en kollega som förundrat sig över att Nisse spelade med unga elever. "Då lär du ju upp dem och sedan tar de ditt jobb!" Nisse hade bara stirrat oförstående på sin kollega. Hans kommentar var att om inte glasblåsarna på Reijmyre glasbruk hade lärt upp unga så hade inte glasbruket någonsin funnits!

Samma sak är det ju med jazzmusiken. Det är ju inte bara det speltekniska de unga ska lära sig utan också uttrycket, känslan. Och det kan ingen skola lära ut. Det lär man sig i interaktion med andra erfarna musiker.

Nisse berättade också om den lille gossen som fått frågan av en äldre: "Vad ska du bli när du blir stor, min lille gosse?" "Jazzmusiker!" svarade gossen glatt. "Jag är ledsen min gosse, men de två sakerna låter sig inte förenas". Att behålla leklynnet och förbli en nyfiken öppen själ är nog en av förutsättningarna för att bli en god jazzmusiker. Nisses musikervän Lasse Werner myntade sitt valspråk: "Lev länge – dö ung" som säger samma sak.

Tre av de fem var nya bekantskaper för mig och Joel Persson Haag kommer jag att följa! En nog så intressant debutant. Även Martin Perk och Roine Uddfeldt var härliga att höra (när vi fått upp volymen på basen!). Och Nisse – ack en så fast klippa! Ett naturligt, avspänt spel med en scenauktoritet som är fullständigt självklar. Låtar av Miles Davis, Dexter Gordon, Irving Berlin och Thelonius Monk. Jazz när den är som bäst!



Nästa tillfälle i Strängnäs kommun blir den 18 november då Grafikens Hus i Mariefred gästas av Rigmor Gustafsson och hennes kvartett.